har en ryggsäck full med bly
som tynger mina axlar ner till marken
jag är så långt ner så att jag är under jorden
någon står på mitt bröst
och skrattar åt min kamp
och luften känns tjock, tjock, tjock
jag försöker ha normalitet som min nära kompanjon
men den hugger mig i ryggen
och visar mig en mörk atmosfär
och kastar bläck i mina ögon
så allt blir mörkare än natten
jag vill sätta bomull i öronen
och sockervadd i huvudet
för att isolera tankarna och känslorna och orden
som virrar runt och boxar mig på hjärtat
och pressar på mina tårkörtlar
jag vill gömma mig för dig
så du slipper se, slipper veta, slipper höra
men ändå vill jag att du ska hålla mig
och inte säga ett ord, men ändå beröra
håll mig tills det går över
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar