Har precis pratat telefon med min bästa, Hellin, i två timmar (efter en h kom vi som tur var på att vi kan ju ringa över skype). Mycket av samtalet handlade om framtid och ovisshet, och arbetslöshet.
Det är verkligen sjukt att komma ut i livet och inse hur det är. När man var liten tänkte man att studenten= frihet och man kommer kunna göra vad man vill när man vill och bara leva livet. Det var någon som missade att berätta att trots all tid man har kan man inte göra något med den, för man har inte råd.
"Hade du jobbat när du var yngre kanske du inte hade varit i denna sitsen." Ne.. Kanske inte.
Men min familj har alltid haft det gott ställt och jag ska inte säga att jag varit bortskämd, men jag har aldrig behövt gå utan. När jag var ledig tänkte inte jag "nu måste jag jobba så att jag får jobb när jag slutar gymnasiet."
Så nu står man utan, fattig och uttråkad.
Vi snackade om att flytta till sthlm till hösten för där finns det tydligen lite jobb som vi skulle kunna ta, men vissa grejer håller en kvar, tyvärr.
Allt är väldigt ovisst och inte alls så kul som man trodde, i vuxenlivet..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar